Pjäsen handlar om Eric som redan som liten hellre byggde kvarnar och dammar än att leka med de andra barnen. Som 18-åring upptäcks Erics förmåga och han åker till Soklot för att arbeta med olika byggnadsprojekt. Jakob Riif som spelas av regissören Göran Sjöholm får höra om Erics förmåga och erbjuder honom tjänst som kvartersman/arbetsledare för ett kyrkbygge i Sverige. I Sverige fängslas senare Jakob Riif efter en olycka vid bygget och Eric följer med till Stockholm som vittne när Riif ska på förhör. När Eric en dag strövar omkring i Stockholm upptäcker han Fria Konsternas Akademi, och tittar in. Han har alltid varit intresserad av konst, och efter att många dagar besökt akademin, tar han mod till sig och frågar om han får pröva på att arbeta med leran. Det får han, och den tids stora mästare Johan Tobias Sergel (Anders Fredriksson) ser Erics arbeten och upptäcker hans förmåga. Sergel har stora förhoppningar om Eric när han ser hans framgång med studierna och ger honom mat och husrum när han har knappt om pengar. Eric får senare resa till Rom efter att ha fått ett stipendium av kungen Carl IV Adolf, och kommer att stanna där i åtta år framåt, varav sex år är studier. Eric får problem med brännvinet och är försupen när han återvänder till Stockholm, men han gör ändå ett par fina verk som uppskattas. Eric skickas till Åbo för att utsmycka det nybyggda akademihuset och det är där hans krafter sinar och slutet närmar sig, på grund av just brännvinet. Eric Cainberg avled den 21 mars 1816, endast 44år gammal. Han dog utfattig, ägde nästan ingenting och han lämnade inga släktingar efter sig.

I pjäsen spelas Eric av tre personer. Jonathan Åman spelar Eric när han är 11-13år gammal, Alexander Store tar sedan över som Eric i åldern 16-18, och Kenneth Berg åldern 19-44år. Alla skådespelare gör mycket bra ifrån sig, men speciellt utmärkande är Kenneth Berg, Anders Fredriksson och Vidar Hästbacka.
Eric Cainberg – Bildhuggaren från Kaino är en väldigt bra pjäs, man får reda på mycket fakta om Eric Cainbergs liv och trots att det är tragiskt så finns det finurliga dialoger i pjäsen som gör att man får sig ett gott skratt.