Fem teser om teater
Här följer fem ’teser’ som kanske förändras innan du läst till slut, men sådan är teatern – föränderlig, förunderlig. Teserna är mina, medan citaten är fria översättningar av regissören Peter Brook, en god mentor för oss som söker stigar inom teatern.
1. Teater är här och nu.
Till skillnad från film existerar teatern bara här och nu . I bästa fall blir nuet en flow som får oss att glömma både tid och rum. När skådespelarens och åskådarens världar möts, i ett gemensamt mikrokosmos, på en speciell plats. Rummet, tiden och handlingen är gemensam. De existerar bara just i kväll, för oss som råkar befinna oss i detta samma rum, just nu.
En föreställning dör varje gång salongens ljus går upp. Efter den allra sista gången är den både borta och samtidigt ett gemensamt minne, bilder. Men varken den bästa recension eller YouTube kan återskapa den.
2. Teater är tradition, men inget förstelnat.
Vi behöver traditionen av olika orsaker, för hantverkets, för kulturens och för samhällets skull. Men själva konsten uppstår troligen i utmarken eller i djupet av traditionen. Det radikala bottnar i att känna till rötterna och bända dem i en ny riktning.
”Även om teatern är uråldrig, är teaterkonsten till sin natur modern. En fågel Fenix som ständigt måste väckas till liv. Bilder som talar till oss, till världen vi lever i, påverkar oss endast om de skapar en direkt förbindelse mellan föreställningen och åskådarna. Därför dör bilderna snabbt. På fem år är en föreställning föråldrad. Därför måste vi helt överge tanken på teater som tradition.”
3. Teater är handling.
Teater är att gestalta, förkroppsliga tankar och viljor. Dramat uppstår när en person försöker uppnå något, men hennes handling råkar i konflikt med en annan persons, eller råkar ut för en inre konflikt. Är det då känslan som gestaltas genom handling? Nja, egentligen uppstår den intressanta känslan hos åskådaren, men det är kanske en annan diskussion.
4. Teater är en kollektiv upplevelse.
Peter Brook igen, nu med en förtätad definition på franska:
“Théâtre = rra: répétition, représentation, assistance”.
Orden står för repetition, vi söker de rätta medlen för berättelsen – vi återskapar dem – det sker med publikens hjälp (som i franskans ord för att se teater).
Teater är kollektivt både för dem som skapar och för publiken, vi upplever det tillsammans. Teater uppstår eller fullbordas i själva verket först i mötet med publiken.
Teater är ett sätt för samhället, staden att – kanske med myters hjälp – ställa frågor kring livet, döden, kärleken, mysterier.
”It is said that at its origin, theatre was an act of healing, of healing the city.
[- - -] when the population assembles togehther in a special place under special conditions to partake in a mystery, the scattered limbs are drawn together, and a momentary healing reuintes the larger body, in which each member, re-membered, finds it place.” (Brook, Threads of time)
5. Teater kan inte fångas i ord
Teater är.
Liksom Brook har jag aldrig trott på en Sanning.
”I have never believed in a single truth.” – Peter Brook
