Ordet amatör kommer från amare som betyder att älska. En amatör är alltså en person som gör något av lust snarare än för att tjäna pengar. Begreppet amatör innebär personer med engagemang, men eventuellt utan formell utbildning vilket kan resultera till kvalitetsskillnad i jämförelse med professionella. Men nödvändigtvis behöver det inte vara så.

I vårt alltför tävlingsinriktade samhälle är det enligt min mening en bra sak att understryka andra värden och målsättningar än idealet att vinna eller försvinna. Man brukar säga: Låt alla blommor blomma - det finns faktiskt rum för dem som inte är bäst på allt. Lika viktigt är det att skapa ett samhälle där man får pröva på saker och ting utan press på resultat och där man får växa i sin egen takt.

Den största utvecklingen individen genomgår sker nästan undantagslöst på amatörnivå. Ingen föds till ett proffs. Enligt Ungdomsbarometern 2009 har 2/3 av ungdomarna en kreativ hobby. Orsakerna är bland annat känslan att lyckas, möjligheten att lära sig nytt samt gemenskapen. Vill vi verkligen stämpla detta som någonting mindre värt?

Finlands Svenska Ungdomsförbund är Svenskfinlands största amatörteaterförbund.
Våra teatrar engagerar en publik på 100 000 människor per år, vilket torde vara mer än tillräckligt för att kalla verksamheten engagerande, meningsfull och framför allt omtyckt.

Det händer ofta både på amatör- och proffsscener att man anställer professionella huvudrollsinnehavare och anlitar amatörer till kören och övriga masscener. Var går gränsen där? Kan man prata om renodlade amatör- och proffsproduktioner i sådana fall? Är det ens nödvändigt om produktionen är underhållande?

Om begreppet amatör anses som någonting negativt, ställer det till med en del andra frågeställningar också. Människor bemästrar som bekant sällan mer än en sak intill fulländning, om ens det. Då är vi väl allihopa amatörer på allt övrigt, eller hur? Dessutom är väl ingen dumdristig nog att påstå sig vara fullärd på någonting. På den punkten finns det knappast någon större skillnad mellan amatörer och professionella.

Helsingin Sanomat behandlade begreppet amatör 4.3.2010 i en kolumn, ”Amatöörit”, och på hemsidan; www.tänkapå.fi, lyfter en mängd människor upp ämnet ur deras synvinkel – kanske är det något på gång? Kanske människor faktiskt vill engagera sig frivilligt på fritiden?
Själv har jag inget emot de professionella och ingen ambition att jämställa amatörer och professionella. Jag pratar bara varmt för möjligheten att inte använda begreppet amatör som ett skällsord. Utan dessa djupt motiverade amatörer skulle alla konstarter lida. Det behövs människor som brinner för sin sak.

Det är alltså inte fel att vara amatör, tvärtom borde man se det som någonting positivt - det finns rum för utveckling! Vi borde vara mera nöjda och tacksamma över alla amatörer.