| Titel | Man kallar det kärlek |
| Författare | Maria Jotuni |
| Genre | komedi |
| Speltid | 8 |
| Män | 0 |
| Kvinnor | 0 |
| Musik | Nej |
Jotuni Maria
MAN KALLAR DET KÄRLEK
Speltid: 120 min
Scenbilder:stuginteriörer, en gata
Personer: 1) Myyri, änka
Annu, tjänsteflicka
2) Hilda Husso,städerska
3) Josefina, kapten vid frälsningsarmen
Amanda, tjänsteflicka
4) Madam Röhelin En ung flicka
5) Två kvinnor
6) Fia
7) Prostinnan Amalia
8) Lampainen
Ester
Husbonden
Drängen
Handling:
Samlingen omfattar åtta dialoger och monologer med kvinnliga roller och berör kärleken, speciellt kvinnors kärlek. I dialogen ALLDELES SOM PETER DEN STORE anklagar den pryde änkan fru Myyri sin trotjänarinna Annu för att ha haft karlbesök på natten. Besökaren visar sig vara en stor råtta.
I TELEFON handlar om städerskan Hilda Hasso och hennes ekonomiska problem,vardagssituationer och problem rörande henne själv och hennes oäkta barn,som hon fått på sin förra arbetsplats
JOSEFINA handlar om bamdomskamratema Josefina och Amandas diskussion om karlar och vad de skall användas till.
I MADAM RÖHELIN tar madam hand om en ung frökens lilla "felsteg" det oäkta barnet som fröken vill göra sig av med.
I MOT SIN VILJA är kärleken det centrala, ett hem blir inte ett hem om inte kärleken finns. När kärleken fattas, då fattas allting.
FIA den unga flickan berättar i sin monolog om hur hennes liv blev,om att det egentligen var Antti hon älskade, men det blev Matti som fick henne.
PÅ KÖKSSIDAN berättar prostinnan för tjänsteflickan om livet och dess faror och hur det var att vara kvinna på den tiden.
TAHVO TUOMANAINEN var förmögen. Förmögenheten hade samlats under hembränningens guldålder. Grannen Lampinen har det ekonomiskt svårt och hans dotter tar tjänst hos Tuomanainens. Lampinen får en ide. Kanske han kunde komma ifrån fattigdomen om hans dotter gifter sig med den rike Tuomanainen. En karl blir ju aldrig för gammal för kärlek.
MAN KALLAR DET KÄRLEK
Speltid: 120 min
Scenbilder:stuginteriörer, en gata
Personer: 1) Myyri, änka
Annu, tjänsteflicka
2) Hilda Husso,städerska
3) Josefina, kapten vid frälsningsarmen
Amanda, tjänsteflicka
4) Madam Röhelin En ung flicka
5) Två kvinnor
6) Fia
7) Prostinnan Amalia
8) Lampainen
Ester
Husbonden
Drängen
Handling:
Samlingen omfattar åtta dialoger och monologer med kvinnliga roller och berör kärleken, speciellt kvinnors kärlek. I dialogen ALLDELES SOM PETER DEN STORE anklagar den pryde änkan fru Myyri sin trotjänarinna Annu för att ha haft karlbesök på natten. Besökaren visar sig vara en stor råtta.
I TELEFON handlar om städerskan Hilda Hasso och hennes ekonomiska problem,vardagssituationer och problem rörande henne själv och hennes oäkta barn,som hon fått på sin förra arbetsplats
JOSEFINA handlar om bamdomskamratema Josefina och Amandas diskussion om karlar och vad de skall användas till.
I MADAM RÖHELIN tar madam hand om en ung frökens lilla "felsteg" det oäkta barnet som fröken vill göra sig av med.
I MOT SIN VILJA är kärleken det centrala, ett hem blir inte ett hem om inte kärleken finns. När kärleken fattas, då fattas allting.
FIA den unga flickan berättar i sin monolog om hur hennes liv blev,om att det egentligen var Antti hon älskade, men det blev Matti som fick henne.
PÅ KÖKSSIDAN berättar prostinnan för tjänsteflickan om livet och dess faror och hur det var att vara kvinna på den tiden.
TAHVO TUOMANAINEN var förmögen. Förmögenheten hade samlats under hembränningens guldålder. Grannen Lampinen har det ekonomiskt svårt och hans dotter tar tjänst hos Tuomanainens. Lampinen får en ide. Kanske han kunde komma ifrån fattigdomen om hans dotter gifter sig med den rike Tuomanainen. En karl blir ju aldrig för gammal för kärlek.
